SAK MAG

  Hej Alexandra Nilasdotter, vars verk Vattentorn är en av vinsterna i konstlotteriet!

Verken på utställningen på Kaolin, där vi fann verket Vattentorn, bygger på formerna vattentorn och silor. Hur kommer det sig att de inspirerade dig?

– Jag tror det kommer från att jag är uppväxt i den miljön, det påminner mig om ”hemma”. Industrierna och lantbruken som reser sig från marken i det öppna landskapet. Jag är uppväxt i mitten av Skåne, i en liten industriby omringad av milslånga fält och öppna landskap.
När jag studerade på KADK på Bornholm tog jag ofta tåget mellan Ystad, där färjan gick från, och Hässleholm. En tågsträcka genom ett landskap fullt av rapsfält, åkermark, vindkraftverk, torn och silos. Det är så fascinerande, med dessa stora monumentala byggnader och dess absoluta funktion. 

Förutom arkitektur, vilka är dina inspirationskällor? 

– Vardagsobjekt. Saker som vi använder varje dag och detaljerna i dom. Ritualer och hur vi interagerar med sakerna runt om kring oss. Och såklart materialet, lera i sig själv, vad det kan göra, och hur den alltid tenderar att överraska mig. Jag blir aldrig klar, lär mig alltid något nytt, leran utmanar mig ständigt.

Hur kom det sig att det blev keramik för din del?

– Det var aldrig självklart. Ingen i min närhet hade någon relation till keramik under min uppväxt men när jag gick sista året på gymnasiet, (teknisk linje med inriktning på Form och design) hittade jag en drejskiva i källaren och började utforska den. Det fanns ingen på skolan som kunde dreja så jag fick helt enkelt lista ut hur det fungerade. Jag minns att det va väldigt svårt, att jag va frustrerad men att jag inte kunde sluta. Efter det valde jag att söka vidare till keramikutbildning istället för arkitektur, som va min plan från början. 

Liu Chien-Kuang och du driver ju också designstudion Normal Object Factory med inspiration från såväl svensk som taiwanesisk design. 

Skiljer sig den taiwanesiska och den svenska traditionen i tankar kring designen och användning av bruksgods?

– Det blir en naturlig del av dialogen mellan mig och Kuang när vi jobbar tillsammans. Ibland är det tydliga olikheter på hur vi ser på funktion och estetik. Hur vi ser på sakers vara eller icke vara. Jag vet inte om jag kan säga något precist. Jag är väldigt glad för det, det är verkligen en styrka att komma från två olika kulturella bakgrunder och mötas i olika kreativa projekt.
Men på ett större plan ser jag att det är som i Sverige, en fråga om generation och ekonomi. Men det är två olika kulturer, och det speglas såklart även i bruksgods och konst. 

Vad har du på gång härnäst? Vill du berätta om projektet för en restaurang i Stockholm?

– Normal Object Factory har en större solo utställning i Askersunds nya konsthall i april. Där kommer vi visa mer experimentella objekt, i gränslandet mellan funktion och skulptur. Mestadels glas men i för oss helt nya tekniker och sätt att jobba med materialet. 

– Min plan är att arbeta vidare i den större skala som jag ställde ut på Kaolin, parallellt med andra uppdrag. Jag vill skala upp storleken på dom keramiska objekt och undersöka mer ytor och reliefer från dom faktiska vattentornen och silorna.

– Arbetet med servisen för Subjective och Gustavsbergs Porslinsfabrik har varit väldigt spännande. Det har varit fint att kunna vara med på plats i fabriken och följa processen inifrån, det är en väldigt unik plats, den sista i sitt slag. Det finns tyvärr inte så många porslinsfabriker kvar i Europa.

– Och såklart att få jobba så nära restaurangen, få se hur produkterna ska användas och låta restaurangen vara en del av produktutvecklingen.