Tova Rudin, berätta om verket vi köpt in till årets lotteri, Liten spegel, 2025

– Jag tänker på verket ”Liten spegel” som en slags handling, eller rörelse som hittat sin slutliga form, i aluminium.

– Skulpturens form kommer av en tryckavgjutning gjord i lera, av en fasad i Slakthusområdet (en byggnad som nu är riven). Att vara på plats och ta med sig fragment av byggnader i form av avgjutningar har varit ett både ömsint och tungt, fysiskt utmanade, arbete. För mig visar ”Liten spegel” en del av det liv som en specifik byggnad och plats inspirerat till.

Hur har din konstnärliga bana sett ut? Kan du använda dig av din konstnärliga utbildning i ditt arbete som arkitekt och vice versa?

– Jag har trott att min konstnärliga bana varit väldigt krokig. Men ju mer tiden går kan jag uppleva att jag faktiskt gör ngt som svarar mot samma impulser som styrde mig när jag gick på förberedande konstskola i Århus. Kanske barn av min tid, min ingång till konst var genom fotografi som ju var jättestort i slutet av 90-talet. Det fanns fantastiska magasin att bläddra i som om man kisade kanske liknade konst. Och samtidigt en massa kvinnliga konstnärer som gjort fotografiet till sitt, von Hausswolf, Sherman, Goldin med flera med flera. Det var ett kraftfullt verktyg och jag älskade att vara i världen med min kamera.

– Senare kom jag att intressera mig mer och mer för installationskonst, och i förlängningen rum, byggnad, stad. Det blev också viktigt för mig att skaffa mig ett ”riktigt yrke” och då kom jag att utbilda mig till arkitekt. Jag älskade delar av arkitekturutbildningen, det är ett rikt ämne som rymmer så mycket (estetik, historia, ekonomi, politik, sociologi, teknik med mera). Tanken var ju att jag endast skulle arbeta som arkitekt när jag var färdig med utbildningen, men i princip dagen efter att jag fått min första anställning förstod att jag behövde skaffa en ateljé. Och så har jag opererat de senaste 10 åren. Deltid som arkitekt, deltid konstnär. Funkar ibland!

– För att säga något om rörelsen mellan de olika professionerna, så kan jag tycka om att säga att jag är arkitekt när jag visar mina arbeten, som ju ofta rör sig kring ämnet arkitektur. Det öppnar för ett förslag om en annan slags praktik – utan uppdrag, svar, överordnad funktionalitet. Jag förstår faktiskt inte hur man ska komma på något nytt utan att få befinna sig där.

Vad är ditt första konstminne?

– Jag tänker på någon av bilderna som vi hade hemma när jag var liten plutt. Speciellt då en teckning gjord i kol och svart bläck. Den föreställer människor som typ omfamnar varandra, men stämningen är också oroande, både liksom desperat och ömsint. Jag tror att det var en sån där bild som visade att konsten kan rymma många känslor samtidigt, känslor man kanske inte förstår eller helt enkelt inte har ett annat språk för. Bilden är gjord av en colombiansk arkitekt, Alberto Tono.

– För några år sedan fick jag den av min mamma och nu hänger den hos mig ovanför soffan. Min sjuåriga dotter tycker att den är ”verkligen skitful”. Ett fortsatt gott betyg för konsten tänker jag!

Berätta om en utställning som betytt mycket för dig

– Jag tänker på en retrospektiv utställning med Beth Laurin på Galleri Index för några år sedan. Det gjordes en fin publikation till utställningen också, så det blir att jag ofta återkommer till utställningen och hennes arbeten. Jag har alltid älskat hennes skulptur som finns på Moderna Museet. En monumental och kanske macho skulptur vid första anblick, sen ser man att den är gjord i målad och patinerad glasfiber, ej sten. En gigantisk rynkad stump? Del av kropp, arkitektur, någonting däremellan. Hon har sån underbar exakthet i material och utförande, samtidigt som det rymmer mycket humor och lekfullhet.

– Hon känns så otroligt modern också, jag imponeras av hur hon rört sig mellan olika material och uttryck som liksom verkar passa livet och idéerna.

– I den där medföljande boken bjuder hon också på några av de grymheter som ett konstnärsliv kan omfatta, att behöva ta beslutet att elda upp sina verk (livets omständigheter, för skrymmande, betungande) eller att plötsligt vinna pengar på lotto och därmed kunna göra en satsig utställning som leder till ett karriärmässigt genombrott. Fantastisk konstnär!