Hej Katja Aglert, berätta om verket SAK köpt in till höstens lotteri: zoeande, vad betyder titeln och hur arbetar du med dina collage?

– Det är rätt olika tillvägagångssätt, de sätt som jag arbetar med mina collage och hur titlarna kommer till. Collagen skapar jag helt intuitivt i ateljén genom görandet. Jag klipper bitar med sax från papperstidningar och limmar dessa fragment i formationer på ark. Den intuitiva processen är vad som guidar mig och jag följer den utan att veta var det ska leda. När det gäller titeln zoeande, så kommer den istället ur en idébaserad process, där jag efter att collaget är färdigt reflekterar över dess möjliga relationer med omvärlden. Aspekter som jag undersökt länge i mitt konstnärliga arbete och som kan skönjas i collagen är icke-hierarkiska strukturer där det inte finns någon början eller centrum. Också ett utforskande av samexistenser där relation/er snarare än kropp är det jag intresserar mig för.

– Jag tänker på collagen som livsformer, snarare än former. Dom är – eller kanske gör – ’liv’. Detta leder oss till zoe vilket är ett begrepp som härstammar från det antika Grekland och betyder liv. Filosofen och genusforskaren Rosi Braidotti har expanderat zoe till att omfatta liv bortom människan. Zoe i Braidottis definition är en mer-än-mänsklig livskraft som binder samman människor, djur, natur och teknik. Detta har inspirerat titeln. ’Ande’ är det andra ordet som titeln består av och är en språklig indikation om att något är pågående. Ande härstammar etymologiskt från ’att andas’. Ande betyder också flera olika saker som ett ’okroppsligt väsen’, och syftar också till ’människans eller andra levande varelsers medvetande’.

Du arbetar inte bara med bilder utan även med performativa grepp, du har gjort föreläsningar, sk Lecture performance och i mars i år tar du med besökare på en sensorisk skogspromenad i Wanås skulpturpark, en performance med titeln Penumbra Tales, berätta mer om denna del av din praktik.

– Varför jag började göra föreläsningsperformance för ett tiotal år sedan var på grund av att jag började presentera mitt arbete i tvärvetenskapliga sammanhang, tex. på akademiska konferenser. Där förväntades en presentera ett arbete muntligt framför publik kanske med en power point, oftast utan någon direkt eftertanke om presentationen som gestaltande form. Detta fungerade inte för mig. I ett sökande kring hur jag skulle kunna navigera konstnärligt i det akademiska sammanhanget så ville jag finna en metod för att sammanfläta formen och innehållet, dvs. Show, not only tell. Föreläsningsperformance, som förenklat sagt är en korsbefruktning av den akademiska föreläsningen och konstnärlig performance skapade det handlingsutrymme metodmässigt och gestaltningsmässigt, som jag behövde för att kunna presentera mitt arbete på ett för mig trovärdigt sätt som konstnär i tvärvetenskapliga sammanhang. Men det har också lett till att jag utvecklat olika performance i över 10 års tid, även i konstsammanhang. Penumbra Tales som jag framför i Wanås i mars är min senaste föreläsningsperformance och en sensorisk promenad i Wanås skulpturpark i fyra akter.

– Ordet penumbra betyder ’nästan skugga’ och kan förstås som ett slags gränsland som bär en tvetydighet. I verket undersöks mörker som en förutsättning att se, och genom akterna som jag läser broderas mörkrets porösa relationer utifrån en rad olika aspekter som ekologi, mytologi, liv och död.

Ord och text är en viktig del av ditt konstnärskap, hur ser du på relationen mellan exempelvis dina nya collage och dina texter/tal? Bild/ord

– Bra fråga. Jag har inget slutligt svar utan det är nog något jag själv ständigt prövar och omprövar. Men jag ska försöka att formulera nåt slags tillfälligt svar här. De olika materialen som tex. collage och text, befinner sig som jag ser det rätt nära varandra och rör sig i relation till varandra i en pågående växelverkan. För mig så undersöker dom båda språkligheter på olika sätt. Texten strävar efter att artikulera någon form av berättelse, ofta med sensoriska lager av dofter, hur saker känns och låter. Samtidigt, som nu senast i Penumbra Tales, så finns det också delar i texten där jag vill vränga berättelsen ut-och-in och på nåt sätt lösa upp den mot abstraktion. Då börjar texten plötsligt relatera till collagen tex. zoeande, på ett ganska konkret sätt.

– Collagen å andra sidan kom inledningsvis in i min praktik genom att jag skapade dem i mina anteckningsböcker, som ett sätt att utmana mig själv i att ompröva vad en anteckning kan vara. Jag var utled på text, och bröt mig loss från den lite grann med hjälp av de abstrakta collagen. Collagen har sedan dess blivit ett eget spår i min praktik och dom har tagit sig ut ur anteckningsböckerna, och står nu fristående från idén om anteckningen, och gestaltas i sin egen rätt på lösa ark. Collagens relation till text och ord är knepig för mig. Jag vill helst bara låta dom vara det dom är utan ordens möjligheter och begränsningar.

Vilka personer har varit viktiga för dig på din konstnärliga resa?

– Oj, många. För att nämna några så, min pappa som var konstnär har varit viktig. Jag var med honom som barn i femårsåldern på Konstfack där han var student och fick testa torrnål och linoleumtryck. Det gjorde intryck. Speciellt med tanke på att han dog några år efter, så blev detta med konst extra signifikant för minnet av honom på nåt sätt. Ibland har jag tänkt att ett av många skäl till att jag blev konstnär är för att jag genom konsten ska kunna umgås med honom in spirit.

– Mina fantastiska lärare Elaine O’Brien och Barbara Schwartz på School of Visual Arts, NYC, var enormt viktiga. Dels var dom viktiga förebilder men också konstruktivt kritiska, stöttande och uppmuntrande vilket var viktigt för mig som ung konststudent ensam i NYC. Filmmakaren och konstsamlaren Dorothy M. Levitt Beskind är en person som verkligen gjorde avtryck genom hennes otroliga generositet. Tex ordnade Dorothy som en överraskning att jag fick en inbjudan till en av Louise Bourgeois söndagssalonger i hennes bostad i NYC. Det var en viktig erfarenhet att möta en ikon som Bourgeois och prata om ett av mina pågående konstverk med henne. De finns några personer som jag sedan längre tid har återkommande samarbeten med tex curatorn Anabelle Lacroix. Dessa är viktiga för mig för att det fördjupar relationerna och skapar långsiktiga sammanhang för delaktighet.