Hej Leif Elggren. Kan du berätta mer om det svart/gula måleriet som du har arbetat med sen 70-talet?

– Sedan 1977 har en stor del av arbetet kretsat kring färgerna gult och svart. Gult och svart i kombination. En energirik motsättning som alstrat också ett nytt sätt att betrakta världen. Arbetet med det gula och det svarta startade med en önskan om att inkludera färg i det som tidigare bara varit svart och vitt. Svart är svart och fick kvarstå. Vitt är vitt och lämnar allt öppet för förändring. Att i färgspektrat hitta en motsvarighet till det vita var inte svårt. Den mest ljusstarka färgen är gul. En högintensiv energirik frekvens som både ger och tar; som behövs men också utgör ett hot, en fara. Något vi måste skydda oss mot. Men utan vars förekomst vi skulle gå under. 

– Jag började experimentera och la färgerna bredvid varandra. Rena färger utan en medveten plan. Enkla penseldrag. Fundamentalt. Såg snabbt att detta liknade något annat, något jag sett tidigare. Ett mönster dök upp när jag varvade gult och svart och gult och svart. Ett mönster, en signal som redan fanns där ute, där ute i världen, gjorde sej gällande. Varningsskyltar i tunnelbanan, längs vägkanterna, i fabrikerna, på flygplatserna, byggplatserna, runt kraftverken, i trapporna, ja överallt där den mänskliga aktiviteten dragit fram i det kluster som vi vanligtvis kallar det sociala livet. Men också uråldrigt som inom heraldiken, mönstren och symbolerna i det gamla Egypten, Kina, Japan. I den militära historiken. I den civila. Bland djuren, faktiskt också bland djuren. Insekterna. Och mera. 

– Jag började göra målningar som påminde om varningarna. Mått och vinklar ut- vecklades, precis som färgkulören (koden) för det gula. 1979 visade jag en liten serie gulsvarta akrylmålningar på galleri Mors Mössa i Göteborg. Och en mapp med screentryck. Målningarna och trycken var exakta och gränsen mellan gult och svart knivskarp. 

– §3 ANSPRÅK: Jag gör härmed anspråk på denna symbol, tecken, ikon — kombinationen av svart och gult — varhelst den må förekomma i denna värld eller i någon annan, oavsett skepnad, form, mönster eller sammansättning, låt vara civilt eller militärt. Jag gör härmed anspråk på att vara dess upphovsman och ägare. (L.E. Stockholm 1977) 

– Varhelst och närhelst du finner gula & svarta bilder, tecken, symboler etc., är de del av detta projekt. Detta är kanhända det största offentliga konstprojekt som någonsin har gjorts på denna planet. Projektet påbörjades 1977 och har sedan dess (och innan) manifesterat sig över hela världen i många skepnader och former — mestadels i vårt gemensamma mänskliga samhälle, (men inte alltid, nej, inte alltid). 

– 1977 började jag arbetet med de gulsvarta målningarna (växelvisa diagonala områden med gult och svart). 2015 började jag att lösa upp de skarpa kanterna och målade som en slags ”öar”. Svarta på gul botten och gula på svart botten.

– Jag gick in i det svarta med den gula färgen, en överlappning, och då uppstod som en grön ”gräns”. Detta hade aldrig hänt tidigare. Den skarpa motsättningen mellan gult och svart upplöstes och en tredje färg tog plats. 2019 presenterade jag dessa målningar hos galleri Belenius i Stockholm. Jag kallade utställningen ”Macula Lutea”. 2020 började jag att jobba med en ny variant som fick namnet ”Y&B där motsättningen är som störst”. Svartgrunderade papper beströks upprepade gånger med gul färg. Resultatet blev en serie med gröna målningar.

– Metoden bygger på ett vertikalt möte mellan den svarta och den gula färgen, där den gula färgens svårighet att täcka den svarta ytan ger som en slags grönskimrande molnformationer. En slags inzoomning på den gröna gränsen (enl. ovan) skulle man kunna säga. 2021 kom jag att gradvis stanna längre på varje målning och successivt började målning efter målning att bli mer och mer gul.

– Jag kom att kalla denna serie för ”Svart: att måla mej själv tillbaka till gult”.

Du har tidigare berättat om en besatthet kring att dokumentera ditt liv? Hjälper konsten dig med det och vad betyder det för dig? 

– Ja, jo absolut, konsten är det enda verktyg vi har som människor, som individer, för att bearbeta världen från en subjektiv utgångspunkt. Jag upptäckte detta tidigt i mitt liv och fann ett redskap som tilltalade mej och som gjorde att jag på något sätt kunde göra det obegripliga på något sätt begripligt. Ett sätt att förstå mej själv i världen. Jag umgicks som liten med en känsla av att inte vara en som existerade, en som inte ”gällde”, en som hade kommit hit av misstag. En stor tomhet helt enkelt, men där lek och drömmar snart fick fotfäste i det som vi benämner kultur och framförallt konst. Däri låg en befrielse. En insikt som blev ett sätt att få tillträde till de mest svåråtkomliga delar av det vi kallar ”Det mänskliga livet”. Och inte bara det mänskliga livet utan allt liv på den här planeten. 

Du har varit väldigt aktiv med en rad olika konstformer, under en lång tid, vilka har varit dina konstnärliga förebilder på vägen?

– När jag var 15-16 år gammal så fick jag Emanuel Swedenborgs Drömbok av min far. Den och det han skrev och berättade om gav mej en känsla av att allt är möjligt och att allt ligger öppet framför var och en. Vi är i denna existensform en kort tid och det gäller att ta vara på de möjligheter som ges. Swedenborg var en modig person som gick sina egna vägar i en tid som gjorde allt för att hålla individerna på plats i ett auktoritärt system. Precis som nu. En annan figur som betytt väldigt mycket är Karl XII, inte som krigarkung utan mer som en död mytologisk gestalt. Som på skissen till Likfärden av Gustaf Cederström. Den hängde på Östergötlands läns museum i Linköping när jag var barn. Jag gick ofta dit med mina adoptivföräldrar. Jag hade aldrig träffat min biologiska far, men av någon anledning förstod jag att det var han som låg där på båren. En annan person som följt mej genom åren är Drottning Kristina. Dotter till Gustav II Adolf som blev dödad i slaget vid Lützen 1632. Kristina fick ta över tronen, men abdikerade efter en tio-årig regeringsperiod. Hon konverterade till Katolicismen och flyttade till Rom. Naturligtvis en enorm propagandaseger för Katolska kyrkan. Men ett trauma för Sverige. Hon är en av få kvinnor som är begravda i Peterskyrkan. – Swedenborg, Karl XII och Kristina har, på olika sätt, betytt väldigt mycket i mitt liv och mitt arbete. Jag betraktar dessa som mina samarbetspartners. Historiskt är också dessa tre personligheter sammanlänkade. Kristina (1626 – 1689), Karl XII (1682 – 1718), Emanuel Swedenborg (1688 – 1772). Drottningen kan ses som urmodern, tillika gudmor till Karl. Emanuel, som redan i tjugoårsåldern mötte konungen i Lund tog starka intryck av dennes tankar om livet efter detta.

Många känner till dig som en av skaparna till Konungarikena Elgaland-Vargaland, kan du berätta kort om skapelsen kring det och i vilken kapacitet det fortfarande pågår? 

– Konungarikena Elgaland-Vargaland utropades av CM von Hausswolff och Leif Elggren 1992 som en dubbelmonarki och ett konstnärligt projekt. Det fysiska territoriet består av alla gränslinjer (ofta kallade ingenmansland) på jorden. Den enda nation som gränsar till samtliga stater / länder på den här planeten. Vem som helst kan ansöka om medborgarskap.