© Sveriges Allmänna Konstförening
#2 2024 – Klara Kristalova och vinster

SAK MAG

  Klara Kristalova    Magnus Karlsson    Anekdot    Sara Bourke    Leif Elggren    Jesper Bror Palmqvist    Elsa Leo    Hesslans Historia

Inledning

Ugglor och att aldrig ge upp

 Hej alla underbara medlemmar, nya och trogna, gamla och unga. Efter det att SVT sände ett inslag om konstföreningars kris i programmet Sverige i mars så möttes vi på måndagen efter programmet sänts av en mängd nya medlemmar i mailen. Många var förvånade och ledsna över läget och ville genast gå med i SAK. Vi behöver denna hjälp och vi behöver alla medlemmar. Vi vill inte ge upp. Vi älskar samtidskonst och att skriva om den och att berätta om konsten och konstnärerna för en bred publik. Längre ner kan ni läsa om hur ofantligt många verk vi placerat i det gigantiska ”museum” som SAK skapat sedan 1832. Som alltid är vi nyfikna på verk ni har hemma. Hur lever ni med vinster eller editioner? Har ni ärvt verk? Maila oss med anekdoter och bilder!

I detta nummer av SAK MAG presenterar vi också tre konstnärskap vars verk vi köpt in till lotteriet i november, Elsa Leo, Jesper Bror Palmqvist och Leif Elggren! Och vi är så glada att galleristen Magnus Karlsson som representerar Klara Kristalova i Sverige berättar om deras resa och att SAK:s ordförande John Peter Nilsson skriver om en grupputställning där Kristalova deltog som Nilsson var med och curaterade redan 1991.

Klara Kristalova gör SAK VERK!

Vi är oerhört glada över att Klara Kristalova skapar 15 verk till vår förening, 14 ugglor som kan köpas av medlemmar och en uggla som kan vinnas i höstens lotteri. Hennes konstnärliga värld av djur och väsen bildar ett oefterhärmligt universum som är distinkt och uppfriskande fritt. Till SAK har Kristalova gjort en uggla som också är ett bruksföremål, ugglan kan agera vas eller kruka vilket ytterligare expanderar verket till ett sagodjur. Flora och fauna, skulptur och ting.

På fornnordiska ingick ugglefåglar i gruppen fåglar som kallades náttfuglar. Det finns något både komiskt och allvarligt med ugglor och hur man uppfattar dem. De har i äldre tro varit bärare av dåliga nyheter, det sades att de varslade om olycka eller död. Det är inte så svårt att förstå varför, deras nattliga aktivitet och otäcka läten kan skrämma den modigaste på en skogsstig om natten. Men det finns också exempel på mer lustiga eller snälla och såklart kloka ugglor. Kristalovas uggla ser snäll ut, om än lite slug på något vis. Det är fint att tänka på hur de 15 ugglorna kommer att placeras i olika hem och på så vis förvandlas ytterligare beroende på miljön de får leva i. SAK har sedan 1832 skapat ett museum utan fast plats, vi har lottat ut och sålt över 44 000 konstverk. En hisnande siffra och något vi är stolta över, samtidskonsten ska finnas i hela landet, i olika hem.

Just nu är det som sagt skarpt läge för oss (och för många andra konstföreningar). Vi har trots det tillförsikt. Det behövs en fri aktör inom samtidskonstfältet.

Sara Walker

Sara Walker
Verksamhetschef och intendent
  [email protected]

Anna Hesselbom 
Kommunikatör och samordnare
  [email protected]

Intervju – Klara Kristalova

Foto: Konstnären

Sväva 

  ”Det centrala med detta verk är ugglan som är en allmän och relaterbar figur och på grund av SAK:s hela idé om en allmän konstförening och konst för många så passar den bra. För mig betyder ugglan många saker, ugglans möjlighet att liksom sväva över jorden och se allt under sig, att den kan fly och att den inger en känsla av evighet då fågeln som art funnits sedan dinosauriernas tid. Men jag tänker också på vishet.

Jag ville göra nåt för SAK för att jag är för konst för alla, inte bara som något som finns för en inbördes beundran. Det var länge sedan jag arbetade med en upplaga så det har varit struligt med formarna och sedan blev verken alldeles för olika för att kunna klassas som editioner, detta skedde på grund av min inre revoltör! Verken är gjorda i samarbete med min man Peter Ern (också konstnär och min medhjälpare) som hjälpt mig med formarna och gjutningen från ett original som jag gjort. Jag har målat alla ugglor.

När jag tänker på starka kulturupplevelser i mitt liv så tänker jag på Marguerite Duras, även om jag kan bli dödstrött på henne också. En annan författare som återkommer är Birgitta Trotzig då hon alltid får mig att sjunka in i ett allvar när flamsigheten blir lite för stor. I grunden så är jag eklektisk när jag betraktar konst.”

Klara Kristalova är född 1967 i Tjeckoslovakien och baserad i Norrtälje. Hennes konst är en förening av folktro, mytologi och personliga berättelser. Skulpturerna, ofta keramiska eller utförda i brons, besitter en förtrollande kvalitet som drar in betraktaren i en värld av mysterium och introspektion. Hon har tidigare ställt ut på museum och konsthallar runt om i världen, med soloutställningar på bland annat, SFMoMA, San Francisco, USA (2011), Bonniers Konsthall, Stockholm, Sverige (2012), Norton Museum of Art, West Palm Beach, USA (2015) och Gl Strand, Köpenhamn, Danmark (2017) Kristalova är just nu aktuell i grupputställningen The infinitie woman på Foundation Villa Carmignac och deltar i kommande utställningen I follow the Sun – solrosor i konsten 1889-2024 på Artipelag i Stockholm.

Release- och ateljémingel

Releasemingel och samtal i konstnärens ateljé i Konstakademien 17 juni kl. 18.  Begränsat antal platser, föranmälan krävs. Anmälan till [email protected]

Intervju: Sara Walker
Utan titel, 2024

Glaserad keramik
Ca 15 cm höga
Serie om 15, varav 14 till försäljning, ett verk till lotteriet i november.
Pris: 16 000 kr

Försäljning av verken 18 juni kl 12 per mejl till [email protected]. Först till kvarn. Bilder av verken finns på instagram.

Foto: Magnus Karlsson

Klara Kristalova Utan Titel, 2024
Nr 1-14 till försäljning, nr 15 är en vinst i konstlotteriet
Text – Magnus Karlsson

förnuftet sover

Solros / Sunflower, 2023. Foto: Nora Bencivenni/Galleri Magnus Karlsson

When Reasons Sleeps (After Goya)/ När förnuftet sover (Efter Goya), 2012. Foto: Galleri Magnus Karlsson

Up and Away, 2000. Foto: Privat.

  Hej Magnus Karlsson, gallerist och ägare av galleri Magnus Karlsson. Berätta om din relation till Klara Kristalova och hennes konst.

När jag öppnade galleriet i Stockholm 1997 inledde jag samarbeten med många konstnärer ur samma generation. De kände varandra och hade gått samtidigt på olika skolor, delade ateljéer och umgicks även privat. Som jag minns det så träffade jag Klara första gången på galleriet när någon av hennes vänner ställde ut hos mig. Jag hade sett en utställning som hon gjorde på Galleri Axel Mörner 1998 som jag tyckte mycket om.

Vår första separatutställning tillsammans var 2002. Hon var med på en grupputställning innan och redan 2000 visade jag verk av henne på konstmässan Liste i Basel. På de första presentationerna visade hon skulpturer i gips, trä, blandteknik och brons. De var ganska avskalade och mer förenklade i form och färg. Jag minns särskilt ett verk med en lång röd stege i trä. Högst upp en liten flicka som kliver in i väggen och försvinner. Man såg bara hennes vita ben och röda kjol.

Lite senare började hon arbeta i stengods och keramik och hittade ett sätt att kombinera intresset för måleri och skulptur. Hennes verk blev då också mer egensinniga och personliga. Det var som om hon hittade sitt språk. Skulpturerna och bilderna kretsar ofta kring övergångar av olika slag, gränsland mellan natur och kultur, djur och natur, barndom och vuxenskap. Hon använder sig av det privata och självbiografiska, både från dåtid och nutid, för att berätta något som angår oss alla. Det finns ofta mycket humor i hennes verk, men hon balanserar det lyhört med mörker och existentiella frågor. Rent visuellt rör de sig effektfullt mellan materialets inneboende estetik och en förlösande punkighet.

Redan när vi visade henne första gången i Basel så fanns ett stort internationellt intresse. När vi gjorde en liten installation med hennes keramikskulpturer på Frieze Art London 2006 fick hon något av ett internationellt genombrott och efter det har hon visats på museer och gallerier runt om i världen.

  gallerimagnuskarlsson.com

Text: Magnus Karlsson
Tre verk av Klara Kristalova:


Solros / Sunflower, 2023
Brons / Bronze
200 x 50 x 50 cm
Edition: 3 + 1 AP

When Reasons Sleeps (After Goya)/ När förnuftet sover (Efter Goya), 2012
glaserat stengods, träbord, stol, stengods, metall, epoxy, 143 x 100 x 120 cm

Up and Away, 2000
Blandteknik/Mixed media, 240 x 40 x 40 cm

 

Text – John Peter Nilsson

Dröm och Mardröm

  Hej John Peter Nilsson, kommunikativ museistrateg på Moderna Museet och ordförande i SAK. Berätta om ditt första möte med Klara Kristalovas konst

1991 organiserade jag, tillsammans med Rachelle Puryear och Tom Sandqvist från Konsthögskolan, utställningen Spridning – Art against AIDS på Konstakademien i Stockholm. Konstnärerna var fortfarande elever på Mejan och många av dem är numera mycket välbekanta i det svenska konstlivet. Verken hade valts ut för att de på olika sätt gestaltade frågeställningar som kunde knyta an till begreppet spridning, till exempel hur samhällets okontrollerade informationsspridning kunde jämföras med HIV-virusets slumpvisa dödlighet.

Klara Kristalova var en av konstnärerna i utställningen, kanske till och med var det hennes första framträdande inför en bred publik. Hon blev uppmärksammad. I en recension i Svenska Dagbladet den 17 augusti skrev Gertrud Sandqvist: ”Klara Kristalova visar en serie mycket fina små poetiska kritteckningar som i stället påminner om romantikens uppskattning av fragment, av den lysande ”barnsliga” färgen, av hängivelse och direkthet. Flera av Kristalovas teckningar har stark släktskap med Hills kritteckningar.”

Det är fantastiskt att se hur Klara Kristalova utvecklat sitt konstnärskap sedan dess till att framstå som en av Sveriges mest framträdande konstnär i sin generation. Hennes verk befinner sig någonstans mellan dröm och mardröm, verklighet och fiktion, mänsklighet och djurlighet, idealisering och monstrositet… De låter mina sinnen fladdra till för att strax omfamnas av sagolika världar som, om man vågar hålla kvar blicken, är fyllda av grymma berättelser. Gertrud Sandqvists slutord i recensionen gällde hela utställningen, men jag undrar om inte Kristalovas närvaro kunde anas: ”Det subversiva och lockande för den skapande tanken är det som inte går att hejda, som smyger likt en tjuv om natten, som har förbindelse med kärlek och död, som sprids… och därför är ’Spridning’ en ovanligt bra utställning, oavsett ett i och för sig mycket lovvärt syfte.”

Text: John Peter Nilsson

Utställningskatalog Foto: SAK

Skulptur – Carl Eldhs Ateljémuseum

Moderssorg

  För att fira och hylla skulptur så bad vi Sara Bourke, museichef på Carl Eldhs Ateljémuseum välja sin favoritskulptur av Carl Eldh:

Under Carl Eldhs tid i Paris tillkom flera av hans viktigaste verk, däribland Moderssorg, vilken han mottog guldmedalj för vid Parissalongen 1902. Den är oerhört drabbande och visar på Eldhs förmåga att fånga ett ögonblick och en känsla. Skulpturen köptes sedan in av Glyptoteket i Köpenhamn och där ställs den ut i marmor.

Foto: Pierre Björk

Fun facts:

2021 visades Klara Kristalovas utställning Sången om allt på Carl Eldhs Ateljémuseum. 1924 var Carl Eldhs verk Maja förstapris i SAK:s lotteri och Eldh var i många år medlem i SAK:s granskningsnämnd.

  eldhsatelje.se

Text: Sara Bourke

Foto: Beta Heuman

Intervju – Leif Elggren

Att göra anspråk på svart och gult

  Hej Leif Elggren. Kan du berätta mer om det svart/gula måleriet som du har arbetat med sen 70-talet?

– Sedan 1977 har en stor del av arbetet kretsat kring färgerna gult och svart. Gult och svart i kombination. En energirik motsättning som alstrat också ett nytt sätt att betrakta världen. Arbetet med det gula och det svarta startade med en önskan om att inkludera färg i det som tidigare bara varit svart och vitt. Svart är svart och fick kvarstå. Vitt är vitt och lämnar allt öppet för förändring. Att i färgspektrat hitta en motsvarighet till det vita var inte svårt. Den mest ljusstarka färgen är gul. En högintensiv energirik frekvens som både ger och tar; som behövs men också utgör ett hot, en fara. Något vi måste skydda oss mot. Men utan vars förekomst vi skulle gå under. 

– Jag började experimentera och la färgerna bredvid varandra. Rena färger utan en medveten plan. Enkla penseldrag. Fundamentalt. Såg snabbt att detta liknade något annat, något jag sett tidigare. Ett mönster dök upp när jag varvade gult och svart och gult och svart. Ett mönster, en signal som redan fanns där ute, där ute i världen, gjorde sej gällande. Varningsskyltar i tunnelbanan, längs vägkanterna, i fabrikerna, på flygplatserna, byggplatserna, runt kraftverken, i trapporna, ja överallt där den mänskliga aktiviteten dragit fram i det kluster som vi vanligtvis kallar det sociala livet. Men också uråldrigt som inom heraldiken, mönstren och symbolerna i det gamla Egypten, Kina, Japan. I den militära historiken. I den civila. Bland djuren, faktiskt också bland djuren. Insekterna. Och mera. 

– Jag började göra målningar som påminde om varningarna. Mått och vinklar ut- vecklades, precis som färgkulören (koden) för det gula. 1979 visade jag en liten serie gulsvarta akrylmålningar på galleri Mors Mössa i Göteborg. Och en mapp med screentryck. Målningarna och trycken var exakta och gränsen mellan gult och svart knivskarp. 

– §3 ANSPRÅK: Jag gör härmed anspråk på denna symbol, tecken, ikon — kombinationen av svart och gult — varhelst den må förekomma i denna värld eller i någon annan, oavsett skepnad, form, mönster eller sammansättning, låt vara civilt eller militärt. Jag gör härmed anspråk på att vara dess upphovsman och ägare. (L.E. Stockholm 1977) 

– Varhelst och närhelst du finner gula & svarta bilder, tecken, symboler etc., är de del av detta projekt. Detta är kanhända det största offentliga konstprojekt som någonsin har gjorts på denna planet. Projektet påbörjades 1977 och har sedan dess (och innan) manifesterat sig över hela världen i många skepnader och former — mestadels i vårt gemensamma mänskliga samhälle, (men inte alltid, nej, inte alltid). 

– 1977 började jag arbetet med de gulsvarta målningarna (växelvisa diagonala områden med gult och svart). 2015 började jag att lösa upp de skarpa kanterna och målade som en slags ”öar”. Svarta på gul botten och gula på svart botten.

– Jag gick in i det svarta med den gula färgen, en överlappning, och då uppstod som en grön ”gräns”. Detta hade aldrig hänt tidigare. Den skarpa motsättningen mellan gult och svart upplöstes och en tredje färg tog plats. 2019 presenterade jag dessa målningar hos galleri Belenius i Stockholm. Jag kallade utställningen ”Macula Lutea”. 2020 började jag att jobba med en ny variant som fick namnet ”Y&B där motsättningen är som störst”. Svartgrunderade papper beströks upprepade gånger med gul färg. Resultatet blev en serie med gröna målningar.

– Metoden bygger på ett vertikalt möte mellan den svarta och den gula färgen, där den gula färgens svårighet att täcka den svarta ytan ger som en slags grönskimrande molnformationer. En slags inzoomning på den gröna gränsen (enl. ovan) skulle man kunna säga. 2021 kom jag att gradvis stanna längre på varje målning och successivt började målning efter målning att bli mer och mer gul.

– Jag kom att kalla denna serie för ”Svart: att måla mej själv tillbaka till gult”.

Du har tidigare berättat om en besatthet kring att dokumentera ditt liv? Hjälper konsten dig med det och vad betyder det för dig? 

– Ja, jo absolut, konsten är det enda verktyg vi har som människor, som individer, för att bearbeta världen från en subjektiv utgångspunkt. Jag upptäckte detta tidigt i mitt liv och fann ett redskap som tilltalade mej och som gjorde att jag på något sätt kunde göra det obegripliga på något sätt begripligt. Ett sätt att förstå mej själv i världen. Jag umgicks som liten med en känsla av att inte vara en som existerade, en som inte ”gällde”, en som hade kommit hit av misstag. En stor tomhet helt enkelt, men där lek och drömmar snart fick fotfäste i det som vi benämner kultur och framförallt konst. Däri låg en befrielse. En insikt som blev ett sätt att få tillträde till de mest svåråtkomliga delar av det vi kallar ”Det mänskliga livet”. Och inte bara det mänskliga livet utan allt liv på den här planeten. 

Du har varit väldigt aktiv med en rad olika konstformer, under en lång tid, vilka har varit dina konstnärliga förebilder på vägen?

– När jag var 15-16 år gammal så fick jag Emanuel Swedenborgs Drömbok av min far. Den och det han skrev och berättade om gav mej en känsla av att allt är möjligt och att allt ligger öppet framför var och en. Vi är i denna existensform en kort tid och det gäller att ta vara på de möjligheter som ges. Swedenborg var en modig person som gick sina egna vägar i en tid som gjorde allt för att hålla individerna på plats i ett auktoritärt system. Precis som nu. En annan figur som betytt väldigt mycket är Karl XII, inte som krigarkung utan mer som en död mytologisk gestalt. Som på skissen till Likfärden av Gustaf Cederström. Den hängde på Östergötlands läns museum i Linköping när jag var barn. Jag gick ofta dit med mina adoptivföräldrar. Jag hade aldrig träffat min biologiska far, men av någon anledning förstod jag att det var han som låg där på båren. En annan person som följt mej genom åren är Drottning Kristina. Dotter till Gustav II Adolf som blev dödad i slaget vid Lützen 1632. Kristina fick ta över tronen, men abdikerade efter en tio-årig regeringsperiod. Hon konverterade till Katolicismen och flyttade till Rom. Naturligtvis en enorm propagandaseger för Katolska kyrkan. Men ett trauma för Sverige. Hon är en av få kvinnor som är begravda i Peterskyrkan. – Swedenborg, Karl XII och Kristina har, på olika sätt, betytt väldigt mycket i mitt liv och mitt arbete. Jag betraktar dessa som mina samarbetspartners. Historiskt är också dessa tre personligheter sammanlänkade. Kristina (1626 – 1689), Karl XII (1682 – 1718), Emanuel Swedenborg (1688 – 1772). Drottningen kan ses som urmodern, tillika gudmor till Karl. Emanuel, som redan i tjugoårsåldern mötte konungen i Lund tog starka intryck av dennes tankar om livet efter detta.

Många känner till dig som en av skaparna till Konungarikena Elgaland-Vargaland, kan du berätta kort om skapelsen kring det och i vilken kapacitet det fortfarande pågår? 

– Konungarikena Elgaland-Vargaland utropades av CM von Hausswolff och Leif Elggren 1992 som en dubbelmonarki och ett konstnärligt projekt. Det fysiska territoriet består av alla gränslinjer (ofta kallade ingenmansland) på jorden. Den enda nation som gränsar till samtliga stater / länder på den här planeten. Vem som helst kan ansöka om medborgarskap.

  elgalandvargaland.org

Intervju: William Hellberg

Foto, verk: Björn Strömfeldt.

Specialutgåva av boken B: Painting myself back to Y (upplaga 25)

Med unik målning
B: painting myself back to Y, 2024
Akryl på papper
23,8 x 14,5 cm

Intervju – Jesper Bror Palmqvist

Foto, verk: Björn Strömfeldt. Foto, porträtt: Konstnären

Ett språk

  Hej Jesper Bror Palmqvist! Kan du berätta om verket State of mind som SAK har köpt in till lotteriet?

State of mind är en teckningsserie med oljepastellkritor. Jag skapade verket under en resa i Indien då jag utforskade min mammas historia. Projektet resulterade i en visuell dagbok som instinktivt kom att symbolisera resan, vilket hjälpte mig att förstå min relation till Indien. Varje färg och varje form har upplevts på riktigt och jag minns allt när jag tittar tillbaka på teckningarna. Alla intryck och upplevelser är antingen dokumenterade på plats eller i efterhand. Ett tidsdokument. Kanske handlar det om att hitta ett språk för erfarenheten.

– När jag skapade teckningarna var det färg och form som motiv med strävan efter skevhet och ofärdighet. Det blev en metod för att skapa en balans och en nerv. Jag upplever en nerv i det ofärdiga. Det är en blandning av att skapa siluetter, emanciperande former och att skapa en atmosfär. Kritornas färgskala går i pastelliga nyanser som till exempel rosa, ljusblått, gult och ljuslila. Jag uppskattar färgernas subtila charm till att skapa ljusskildringar.
Teckningarna handlar lika mycket om målad yta som omålad yta. Jag vill att teckningarna ska vara abstrakta men att formerna ska vara på gränsen till föreställande. Formerna håller på att bli något, eller former som håller på att försvinna. Flera former återkommer i teckningsflödet, men i olika färger och skepnader. Jag försökte repetera former som jag fastnade för men samtidigt kämpa emot impulser av att göra färdigt dom

Du utforskar skolkartor som en del av ditt konstnärskap, kan du berätta mer om det?

– Under min uppväxt var dalmåleriet ständigt närvarande i min omgivning. Med en mamma från Indien uppstod ett intresse för indisk kultur och sedan i vuxen ålder kom jag i kontakt med indiskt miniatyrmåleri. Då slog det mig hur lika dessa måleriska traditioner är. Jag bestämde mig för att blanda måleriet.

– Idag målar jag målningar på baksidor av skolkartor. Det handlar om att skapa ett personligt monument för ett mellanförskap, ett utforskande av kartans baksida men även att skapa en samling av referenser och symboler som tillsammans symboliserar ett mentalt tillstånd.

– Mitt mål med att blanda dessa måleriska traditioner är att lyfta fram likheterna och för att påpeka hur influerade kulturer är av varandra världen över. Skolkartans koncept bevittnar om en världsbild som villkoras av gränser och kategoriseringar. Det är en tydlig bild av hur världen ska tas in. Jag vill utforska ett gränsöverskridande måleri som går emot det binära systemet och som berättar de berättelser som inte får plats i vår världsbild. Ett samhälle, en individ eller en plats kan bära på flera identiteter som samverkar tillsammans.

Du är född i Bjursås, Dalarna, där jag gissar att de konstnärliga upplevelserna är något begränsade, vad är ditt första minne av konst?

– Jag är uppvuxen i en liten by omringad av skog och berg i Dalarna. Eftersom Dalarna har varit en stor producent av naturresurser under många århundraden har många olika kulturer formats där och fått ge uttryck för den svenska folkkonsten. Många symboler som kommer från Dalarna har blivit en del av det svenska och sinnebilden av Sverige såsom dalahästen eller midsommarstången. Nationalismen har gjort att det finns en stark konservativ inställning till konst och kultur i Dalarna. Jag fick snabbt en stark känsla för att konst och kultur är något ofantligt stort och seriöst för mänskligheten, men att man måste vara försiktig med det man gör. Det ska helst vara och se ut som det alltid har gjort och vill man röra om i grytan måste det ske med respekt för Sverige. Jag har vuxit upp med en ilska gentemot detta och alltid försökt hitta kryphål för att skapa en subversiv hållning inom konsten. För mig är konsten otroligt politisk och ett vapen.

I ditt arbete känns olika former av medier och materialitet som något fundamentalt, stämmer det? Och hur hjälper det dig i ditt konstnärskap?

– Jag lägger alltid stor vikt vid ton och materialitet. Jag hämtar objekt, scener, folklore och dokument laddade med en egen historia ur min omgivning som väcker ett intresse hos mig. Oftast handlar det om att jag kan koppla ihop materialet med något i mitt liv. Detta har blivit ett tillvägagångssätt för mig som jag oftast utgår ifrån, sedan låter mina tillägg utgöra ytterligare ett lager.

– Det handlar om att lita på sin intuition och låta materialet visa vägen till det färdiga verket. Om jag hittar ett objekt berättar det för mig hur jag ska använda det.

  www.instagram.com/brorjesper/

Intervju: William Hellberg

State of mind, 2021
Diptyk, båda delar 98 x 65 cm
Oljepastell på papper

Intervju – Elsa Leo

Foto, porträtt: Patric Leo. Foto, verk: Konstnären.

Skylt

  Hej Elsa Leo. Kan du berätta kort om verket Skylt som SAK har köpt in till lotteriet?

Skylt är målad under mitt tredje år på Mejan, under en period då jag var mycket på Skogskyrkogården i Stockholm. Det är en plats vars arkitektur och atmosfär jag ofta återkommer till. Jag har tidigare bland annat inspirerats av karen där man hämtar vatten till gravarna och ett väntrum intill ett av kapellen. Men den här gången fotade jag en skylt som anger numret på ett gravkvarter. Jag fångades till stor del av formen. Det välvda taket är som ett slags skydd och liknar flera andra motiv jag har arbetat med, såsom portar, busshållplatser och balkonger.

Vem eller vad inspirerar dig i ditt konstnärskap?

– Jag inspireras av arkitektoniska element och platser, ofta detaljer i stadsrummet eller i hemmet. Det kan vara en skorsten, ett stuprör eller en lucka på en husfasad. Samlandet, fotograferandet och mötet med de här objekten är en viktig del av processen. Förutom att jag dras till dem form-, ljus- och färgmässigt så uppstår en känsla av en viss stillhet och glädje i mig, en slags viloplats. Jag vill åt den där skärningspunkten där stillhet och liv möts i verken.

Du har tidigare pratat om vikten av det rumsliga i ditt konstnärliga arbete, kan du utveckla det?

– Det rumsliga i mitt arbete går igen i både måleriet och skulpturerna. Motiven jag dras till har ofta vissa rumsliga egenskaper gemensamt: det är öppningar eller gränser som indikerar ett ute eller ett inne, ett framför och ett bakom. Eller objekt som likt behållare eller skal rymmer någonting. Vissa öppnar upp sig för betraktaren, medan andra är mer slutna och otillgängliga. Jag tänker mycket på mellanrummen och tomrummen i mitt arbete, avstånden och kompositionen. Luft och densitet.

Som relativt nyetablerad, hur vill du utveckla ditt konstnärskap? Hur ser framtiden ut?

– Jag går ut Mejan nu till sommaren och ser fram emot att starta upp mitt arbete på egen hand. Under den senaste tiden har jag utforskat skulptur i större skala och material som gips, trä och metall. Det vill jag gärna ta vidare i framtiden, parallellt med måleriet.

Finns det en plats eller utställning som har påverkat dig mycket?

– Våren 2020 såg jag en utställning med Berit Lindfeldt på Konstakademien som gjorde stort intryck på mig, kanske för att jag kände ett sådant släktskap. Hon arbetar ofta med vardagliga föremål. Jag upplevde att det fanns en lekfullhet i materialen, formerna och skalan, och samtidigt ett underliggande allvar som verkade handla om minnen, sorg och tid. Två andra konstupplevelser som jag tänker tillbaka på som speciella är när jag såg Cy Twombly och Christian Boltanski på Centre Pompidou i Paris.

Intervju: William Hellberg

Skylt, 2022
Olja på pannå i valnötsram
43 x 35 cm

Hesslans Historia – Förstapriset 2010

Förvandling

 År 2010 var Klara Kristalovas verk Blir björk förstapris i konstlotteriet. I verket är en ung pojke i färd med att förvandlas till träd. Armarna är sammansmälta med grenarna och fåglar har redan slagit sig ner på denna hybridvarelse. Just förvandlingen, något som befinner sig mellan två tillstånd, är ett bärande tema i Kristalovas konstnärskap. Här mellan människofigur och natur, liksom både en ungdom mellan barndom och vuxenliv.

Så här berättar Klara Kristalova om verket i en intervju i vinstkatalogen för 2010:

– Det är en pojke som förvandlas till en björk. Det handlar om växandet. Jag är intresserad av hur skulpturer verkar rent estetiskt och att de har ett psykologiskt innehåll. Man kan säga att det är fifty-fifty i den här skulpturen. Den här är lika delar snygg (Skratt) som den är innehållsrik. Och det var ett viktigt kriterium när jag skulle göra något för SAK. Jag tänkte speciellt på estetiken och på att inte lägga ett alltför tungt psykologiskt innehåll i verket eftersom det är ett lotteri och då kan man inte tvinga på folk något de kanske inte vill ha. Annars när jag bygger en utställning är det viktigt för mig att det inte är för många delar estetik för då blir utställningen värdelös för mig. Den måste ha en väldigt stark bas av innehåll. Fast jag tycker att det här verket har ett starkt innehåll så därför blir det en bra balansgång.

Text: Anna Hesselbom

Foto: Bukowskis Auktioner

Postadress:
Sveriges Allmänna Konstförening
Jakobsgatan 27 c
111 52 Stockholm

Besöksadress:
Konstakademien
Våning 3
Ingång Jakobsgatan 27C
111 52 Stockholm
Öppet enl. ö.k.

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google