#5 2026 – Vinster
SAK MAG
Alla vinner faktiskt!
Varmt välkomna att se årets konstvinster i Konstakademiens bibliotek eller digitalt i detta nummer av SAK MAG. Ni kan gå tillbaka till äldre nummer för att läsa fler intervjuer med årets fantastiska konstnärer.
Under året har vi köpt in 20 verk av 20 konstnärer och det är som vanligt en enorm tematisk spännvidd. En helt disparat samling verk kommer möta er i Stockholms kanske vackraste bibliotek. Ni kan också passa på att hämta ert Cecilia Edefalk-verk om ni var medlemmar 2025 och inte har hämtat det redan.
Deltagande konstnärer: P.O. Ultvedt, Niki Lindroth von Bahr, Katja Aglert, Fredrik Åkum, Nicklas Randau, Hedda Hultman, Lisa Tan, Astrid Kajsa Nylander, Filippa Friberg, Maria Luostarinen, Ragnar Persson, Lotta Törnroth, Stina Siljing, Aaron Bergstrand, Magnus Dahl, Lovisa Ringborg, Zoi Johansson, Gunilla sköld Feiler, Lisa Lundgren och Martha Ander.
Vinstvisning
Torsdag 19/11 – lördag 21/11
Kl 11.00–16.00
Konstakademiens bibliotek, plan 1
Fredsgatan 12 / Jakobsgatan 27c
Stockholm
Sara Walker
Sara Walker
Verksamhetschef och intendent
[email protected]
Anna Hesselbom
Kommunikatör och samordnare
[email protected]
Vinster 2026
1 – P.O. Ultvedt
Stentavla, 1994
Trä, metall, motor
49,5 x 15 x 13,5 cm
4 – Fredrik Åkum
War Paint VI, 2020
Akryl på duk, ekram
29 x 21 cm
8 – Astrid Kajsa Nylander
Baby blue minijob, 2025
Olja på duk, monterad på pannå
14,5 x 14,5 cm
11 – Ragnar Persson
Två svanar två, 2026
Blyerts och torrpastell på papper
14,5 x 10,5 cm
14 – Aaron Bergstrand
Skatteskrapan, Rum 0811, 2026
Olja på juteväv
80 cm x 40 cm
17 – Zoi Johansson
Fragment (Neopaleo I), 2024
Oil pastel on coloured paper, handmade wooden frame
22 x 31 cm
2 – Niki Lindroth von Bahr
Baby, 2025
Porslin
Ca 35 cm x 12 cm x 10 cm
5 – Nicklas Randau
Lockhouse (dark grey), 2025
Oil and wax on paper
29 x 42 cm
7 – Lisa Tan
Sunset-Volcano, 2025
Collage
10 x 15 cm
9 – Filippa Friberg
Blind Spot, 2025
Olja på duk
30,5 x 37 cm
12 – Lotta Törnroth
Gwanmaedo-ri (Svallvågor), 2025
Arkivbeständig pigmentutskrift, passepartout, björkram, museiglas
Upplaga 1 av 5 +2 AP
28 x 35 cm
15 – Magnus Dahl
Coral Garden II, variant 3, 2026,
Litografi, handkolorerad
54 x 42 cm
18 – Gunilla Sköld Feiler
Talisman
Tusch på japanpapper
23 x 15 cm
3 – Katja Aglert
zoeande, 2026
Ramat collage
28 cm x 21 cm
6 – Hedda Hultman
Mitt landskap, 2025
Relief i trä, oljefärg, oljepastell, pastellkrita
10 – Maria Luostarinen
Jag är rösten som ropar i öknen, 2026
Skröjad stengodslera, gouachefärg
13 – Stina Siljing
Eclipse, 2023
Vinylfärg och patinering på kopparplåt
30 cm diameter
16 – Lovisa Ringborg
Lyssnaren, 2026
27,5 x 21 cm, hela arket (17 x 13,5 cm, bildyta)
Inkjet print i passepartout
Upplaga 15
19 – Lisa Lundgren
Gudsomhaver 2023
Litografi, uppl. 27
47 x 64 cm (pappersmått)
20 – Martha Ander
Soft Color, 2025
Digitalprint, ed. om 10
59,4 x 42 cm
oläsliga tecken
Förstapriset i SAK konstlotteri 2026 är något alldeles särskilt: P.O. Ultvedts rörliga skulptur Stentavla från 1994. Ett finstämt och egensinnigt verk av en av den svenska efterkrigskonstens mest betydelsefulla förnyare.
Per Olof Ultvedt (1927–2006) var inte bara en pionjär inom den kinetiska, eller rörliga, konsten i Sverige. Han tillhörde också den internationella krets av konstnärer som under 1960-talet utmanade konstens etablerade gränser. Hans mekaniska skulpturer väckte uppmärksamhet i den epokgörande utställningen Rörelse i konsten 1961, och året därpå representerade han Sverige vid Venedigbiennalen. Tillsammans med Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely skapade han 1966 den legendariska installationen Hon – en katedral på Moderna Museet, en av de mest omtalade händelserna i svensk konsthistoria.
Men Ultvedts konstnärskap upphörde aldrig att överraska. Med sin säregna blandning av humor, uppfinningsrikedom och existentiellt allvar fortsatte han att utforska rörelsens och mekanikens möjligheter.
Stentavla tillhör en senare och mer lågmäld fas i hans konstnärskap. Redan 1991 hade han presenterat en serie under namnet Vältempererade lådor på Thielska Galleriet. Tre år senare visades Stentavla i utställningen Härlig är jorden… på Galerie Aronowitsch i Stockholm.
Verket förenar därmed två betydelsefulla namn i svenskt konstliv: P.O. Ultvedt och den legendariske galleristen William Aronowitsch (1934–2018), vars galleri under flera decennier var en viktig mötesplats för den moderna konsten. Att SAK nu kan erbjuda ett verk med denna historia som förstapris i årets konstlotteri känns särskilt glädjande.
I sin recension i Dagens Nyheter 1994 skrev Peder Alton :
»Tonen är nattsvart. Av till exempel Moses stentavlor, av Ultvedt beskrivna som två snurrande läsmaskiner, syns bara ett virrvarr av oläsliga tecken.” /…/ ”Så turnerar en sentida modernist ett dödstema så att det för ett ögonblick tycks både attraktivt och eftersträvansvärt.«
Och verket är onekligen besläktat med en Henri Michauxsk spontanism, ett telefonklotter i luften. Här finns hela Ultvedts konstnärliga universum i koncentrat. Allvaret och leken, det mekaniska och det poetiska. Böjda metalltrådar i en gammal låda – allt är öppet redovisat, men associationerna är oändliga. En lek med tyngden och nåden, där betraktaren själv får bidra med betydelserna.
Vi är därför särskilt stolta över att kunna låta en av SAK:s medlemmar vinna detta märkliga och konsthistoriskt intressanta verk, som en del av vårt P.O. Ultvedt-år.
Och det finns fortfarande möjlighet att vara med!
Den 25 november lanseras SAK nya årsbok om P.O. Ultvedt: Oavsett smaken så kostar det. Boken innehåller även ett löst blad med verket Emballage. Den 4 december äger dragningen rum i årets konstlotteri, nummer 194 i ordningen. Den som blir medlem i SAK före den 1 december får både årsboken och möjlighet att delta i dragningen.
Det är ett fint tillfälle att upptäcka ett av den svenska modernismens mest originella konstnärskap – och kanske själv bli ägare till ett stycke konsthistoria.
P.O. Ultvedt är dessutom aktuell på flera håll. Hans verk visas i utställningen Blir du lönsam, lille vän? på Moderna Museet och i Tunnelbanan i takt med tiden på Spårvägsmuseet. Hans konst möter oss också utanför museerna. Mest känd är kanske hans gestaltning av T-Centralens blå linje i Stockholm från 1975, där de blå bergväggarna med sina vita bladrankor och siluetterna av grottans arbetare blivit en självklar del av stadens identitet.
Text: Sara Walker

FOTO: Sune Sundahl
Skadedjur
Berätta om verket vi köpt in, Baby, och om det tillhör en svit eller serie verk eller står på egna ben?
– Baby är en del av en serie porslinsskulpturer föreställande djur som vi betraktar som skadedjur. Där ingår även en råtta, ett kvalster och en mördarsnigel. Jag är väldigt fascinerad av människans varierande relationer till djur, att vi till exempel kan lägga en förmögenhet på en katts sjukvård och samtidigt äta en gris.
– Jag jobbar parallellt med animerade filmprojekt som kräver mycket planering och långa produktionstider. Att göra skulpturer är ett friare och mer intuitivt sätt att uttrycka mig på, där jag kan släppa lite på mitt kontrollbehov.
Intervju: Sara Walker

FOTO: Julia Zernell
slump och kontroll
Berätta lite om verket War Paint VI som SAK köpt in till årets konstlotteri.
– Som jag minns det gjorde jag en serie målningar i det här mindre formatet för att jag ville göra ett zine, en mindre publikation. Jag gjorde en större serie målningar i A4-format på duk, som jag sedan kunde scanna och trycka. Zinet trycktes i bara 30 exemplar.
– För mig blir det alltid två olika saker av det: zinet blir som en liten mobil utställning, medan målningarna har sina egna fysiska liv. De här små, ganska snabba verken brukar också ligga till grund för kommande arbeten. Jag arbetar ofta så – jag kan ha ganska intuitiva perioder för att sedan övergå till att bli mer reflekterande och försöka förstå hur jag ska arbeta vidare.
Dina verk beskrivs ofta som på gränsen mellan figuration och abstraktion. Utgår du ändå från en föreställande förlaga?
– Jag brukar använda mig av något slags startskott. Jag fotograferar mycket och kan ibland använda fotografiet som utgångspunkt – men lika ofta kan jag fotografera med en målning som utgångspunkt. Det är nästan som att jag hittar måleri eller teckningar i min omgivning, som ett slags bildspråk jag dras till.
– Jag tycker om när både slump och kontroll får ingå. Det kan till exempel vara ett fotografi av en hög med barr som efter regnet har bildat en viss formation på marken. Sedan försöker jag vara lyhörd och se vart processen tar mig.
Berätta lite om hur du arbetar med serier och upprepningar.
– Jag ser nog min process som en sorts ständiga avstamp i sig själv. För drygt tio år sedan arbetade jag under flera år med en serie som jag kom att kalla Carvings. Det var målningar som utgick från fotografier jag hade tagit under resor och promenader, där jag hittat inristningar som människor gjort i träd och andra växter.
– Jag var intresserad av både åverkan och, framför allt, växternas sätt att långsamt läka bort narrativet eller texten – hur tiden gjorde tecknen till teckning. Det liknar nog den organiska och långsamma process som jag ser i mitt måleri och tecknande: ett slags tragglande bort från det nödvändigtvis läsbara. Förhoppningen är att verket i stället ska börja ställa frågor och så småningom lösgöra sig från sin förlaga, så att betraktaren får ta större del i verket.
Du jobbar också med böcker och fanzine. Hur relaterar ditt förlag Sunless Press och tryckkonsten till ditt konstnärskap?
– Jag har väldigt länge arbetat med fanzinet och publikationsformatet som ett alternativ till utställningsrummet, och intresset för artist books, eller konst i bokform, har alltid funnits med. Översättningen mellan det fysiska verket och trycksaken har också blivit viktig i mitt konstnärskap. Något händer i reproduktionen – kopian blir inte bara en återgivning av originalet, utan kan bli en sorts abstraktion och ett nytt verk i sig.
– Sunless Press startade jag 2022 eftersom jag ville publicera andra konstnärer också. Idén om ett fanzineförlag hade jag haft i säkert åtta år, men det var något med hösten 2022 som gjorde att jag kände att jag var tvungen att realisera det.
– Jag har länge arbetat som grafisk formgivare åt konsthallar, museer, gallerier och enskilda konstnärer, framför allt med böcker och publikationer. De processerna kan bli rätt utdragna och ofta innebär de att man måste göra avkall på idéer längs vägen. Sunless Press skulle därför också få vara en plats där jag kunde bestämma själv och där arbetet framför allt skulle vara lustfyllt och enkelt – med emfas på enkelt. Lite tillbaka till rötterna: stå vid en kopiator och trycka själv, snarare än att få bältros för att ett tryckeri klantar till en tvåårsprocess strax före deadline.
– Men framför allt ville jag nog lära känna nya kollegor, och även mig själv på köpet, genom deras konst. Jag bjuder in konstnärer som jag antingen känner eller vill lära känna, och samtalet handlar ofta om just översättningen: hur deras konstnärskap, eller en del av det, skulle kunna ta en annan form i ett fanzine. Publikationerna är oftast enkla i sin produktion, men har samtidigt ambitionen att fungera som självständiga konstverk i bokform.
Var kan man se dina verk härnäst?
– Just nu arbetar jag inför två kommande separatutställningar: en på Konsthallen Stallbacken i Sollentuna, som öppnar i mars nästa år, och en på Gallery Steinsland Berliner i Stockholm, som öppnar i april.
Intervju: Anna Hesselbom

FOTO: Konstnären
blockerat ljus
Hej Stina Siljing, berätta om ditt verk Eclipse!
– Eclipse betyder förmörkelse. En himlakropp kommer framför en annan himlakropp och blockerar ljuset från den att komma fram. Titeln anspelar på hur mental ohälsa hindrar livsgnistan och förmörkar tillvaron både för den som är drabbad men även för omgivningen.
– I dessa oroliga tider med krig, klimatkatastrofer och ökad mental ohälsa anspelar titeln även på dessa fenomen. Jag ser kopplingar mellan människors psykiska ohälsa och klimatohälsan som blir större för varje dag.
– För mer info, titta gärna på min hemsida: www.stinasiljing.com eller: @stinasiljing_art
Intervju: Anna Hesselbom

FOTO: Konstnären
Mina demoner
Hej Ragnar Persson! Berätta om verket vi köpt in, Två svanar två, och om det tillhör en svit eller serie verk eller står på egna ben?
– Verket föreställer mig och Marianne (min flickvän) och är en del av utställningen Jag och Mina Demoner, som visades på Gallery Steinsland Berliner i Stockholm i augusti 2026, utställningen handlade ju mest om mina demoner men jag drog även in några verk utanför demonerna, till exempel heter ett Jag och Mina barn jag tyckte liksom att min familj som får leva med mig och mina demoner skulle vara med eftersom dom lever med mig.
Intervju: Sara Walker

FOTO: Maja Flinck
att kolla in utifrån
Hej Aaron Bergstrand, berätta om ditt verk Skatteskrapan, Rum 0811
– Verket Skatteskrapan, Rum 0811 var en målning som blev till utifrån en period av mycket personlig förändring och framförallt mycket flytt. För mig så var det en reflektion av de stunder som sker omkring vändpunkter. Jag var intresserad i perspektivet av att kolla utifrån och in, och den distanseringen av ett hem som sker i samband med det. Jag ville försöka bemöta punkten där något bekant börjar skifta.
– Själva målningen är utförd med ganska tunna lager oljefärg på en juteväv. Jutet är ett material som har blivit en stor del av min praktik. Det som drog mig till jutet var dels dess materialitet, men också sin koppling till Indien. Jag är uppväxt i södra Indien och erfarenheten av att befinna mig mellan både Sverige och Indien har haft stor påverkan på min praktik. Många av frågorna jag arbetar med kretsar kring hur man förhåller sig till att vara separerad från en plats, tillhörighet och minnets rörelser. Med jutet känner jag att jag får den materiella koppling till en plats som jag tidigare har sökt i min praktik.
Intervju: Anna Hesselbom

FOTO: Konstnären
att se världen i ramar
Hej Martha Ander, berätta om ditt verk Soft Color!
– Den 25 september en underbar eftermiddag 2025, tog jag min cykel för en foto/cykeltur för att se om jag kunde hitta något spännande. Den här dagen gick turen tull Reimersudde där jag fick se et vitklätt bostadshus.
Skanska som renoverar på Vindragarvägen 16.
Jag reagerar ofta instinktivt… tyckte om dom vackra träden, kullen och det vita övertäckta huset som tillsammans bildade en vacker enhet.
Jag kan känna hur alla mina sinnen skärps när jag fotograferar. Jag blir närvarande på ett helt annat sätt.
Det finns en direkthet i fotograferandet som jag tycker mycket om och dom ger omedelbar tillfredsställelse.
Att se världen i ramar och utforska olika visuella möjligheter på platser jag befinner mej på är roligt.
Sen kommer nästa fas… inte alltid bilderna överlever nålsögat. Vid redigeringen av fotot så försöker jag ge det en stämning som beskriver min känsla för bilden.
Intervju: Anna Hesselbom
vilande och i rörelse
Hej Maria Luostarinen, berätta om ditt verk Jag är rösten som ropar i öknen.
– Verket hämtar inspiration från målningen Saint John the Baptist retiring to the Desert, 1454, av Giovanni di Paolo.
– Johannes framträder två gånger i samma bildsekvens: först när han går ut genom stadsporten, sedan när han följer karga bergsstigar på väg mot ödemarken. På fötterna har han låga strumpliknande stövlar. De förde mig till medeltiden, och jag ville prova att gestalta fötterna i lera för att uppleva tyngden av dem i mina händer.
– Fötterna är samtidigt vilande och i rörelse, på en vandring som förenar det yttre och det inre landskapet. Verket ställer frågor som: Vad händer när vi ger oss ut i det ovissa, och hur söker vi efter det vi ännu inte vet?
Intervju: Anna Hesselbom

FOTO: Ari Luostarinen






















