SAK MAG

  Teckningsmuseet i Laholm vill uppmärksamma teckningen som konstart. Museet gör utställningar med såväl svenska som internationella konstnärer och illustratörer med sin grund i teckning och har även en samling med över 20 000 teckningar, ända från 1700-talet till idag. Vi pratade med museets konstnärliga ledare Frida Talik om teckningens natur i bred bemärkelse och deras planer framöver, när museet kan öppna för publik igen.

Hur definierar ni teckning?

– Teckning är en konstform som alla kan relatera till. Tekniken att föra en penna mot ett papper och skapa bilder följer med från våra första år; det är ett språk som utvecklas parallellt med det talade språket. Jag tror att det bidrar till att ge teckningskonsten en känsla av intimitet och närhet. Alla vet hur det känns att dra ett streck med en penna på ett papper – själva processen är begriplig.

– Teckningskonsten är oftast präglad av en djup koncentration, ett fokus som kan vara både stillsamt kontemplativt och temperamentsfullt med stark utlevelse. Tecknandet kan tjäna som visualisering av tankar, skisser av visioner, visuell kommunikation och är ofta det första steget i det konstnärliga skapandet – oavsett konstform. Teckningen är också gränsöverskridande kontextmässigt. Den kan vara klotter, konst, illustration, satir, serier och så vidare.

– Rent generellt kan man säga att vi ser teckning som en konstform där linjen är i fokus. Oftast, men inte alltid, tar den plats på ett papper. Om man använder material som traditionellt förknippas med teckning – som papper, pennor, kol, kritor och tusch – så kan även bilder i gråskalor eller med rena färgfält med lätthet ses som teckningar. När andra material används blir gränserna mer flytande. Intressant nog ses bilder med svart tusch på papper i regel som teckningar, medan akvareller ses som målningar, även om det senare många gånger innehåller tecknade inslag. Kanske är det de målade kulörerna som gör skillnaden.

De konstnärer och illustratörer som Teckningsmuseet ställer ut har alla teckningen i grunden. Sedan kan deras skapande ta olika uttryck och dra åt olika håll samt involvera olika sorters material. Teckningsmuseet har ställt ut en hel del konst som kan sägas vara teckning i en mer utvidgad bemärkelse. Vi har till exempel visat pyrografi av Robert Johansson (dvs. teckningar gjorda med glödpenna på trä), kollage av torrnålsgrafik och stora träsnittsplattor av Idun Baltzersen, och svartvita målade skulpturer av Helena Roos.

Vi vill visa på den bredd som finns inom teckningen som uttryck och hur den också är en stor del av vårt samhälle. Den finns runt oss i vår vardag genom till exempel böcker, tidningar och produkter.

Vi vill även ofta synliggöra skapandeprocessen genom att visa de fysiska teckningar som ligger till grund för det slutgiltiga resultatet. Teckningen är ett verktyg i en skapandeprocess inom så många områden.

Hur ser era samlingar ut?

– Teckningsmuseet har över 20 000 teckningar i sin samling, från 1700-talet till nutid. Samlingen består till stor del av donationer, men även verk som är inköpta av vänföreningen och museet. Störst volym utgör teckningar från 1900-talet. I samlingen finns alltifrån färdiga konstverk och okillustrationer till satirteckningar och skisser. Vi kombinerar nästan alltid våra samtida utställningar med mindre utställningar från samlingen. Ibland utgörs hela utställningen av verk från samlingen. Vissa konstnärer och illustratörer har vi mycket material med, som reportagetecknaren Georg Lagerstedt (ett helt arkivskåp) och satirtecknarna Edward Lindahl och Oscar Cleve. Bland konstnärerna är exempelvis Roj Friberg, Elsie Landström och Hardy Strid rikligt representerade.

– Teckningens status har också förändrats en del på senare decennier. Nu är det inte ovanligt att konstnärer har teckningen som sin främsta uttrycksform, och deras verk är ofta stora och genomarbetade. De samtida verken är i regel inramade och tar ofta plats i arkivet på ett annat sätt än mycket av den äldre teckningskonsten. Förr var det vanligare att konstnärer såg tecknandet främst som ett skissarbete, eller en övning, och många framstående tecknare satsade på grafik i stället. I samlingen finns det många skiss- och ritblock från äldre tider. Det är en speciell känsla att bläddra i dessa block; de blir som små tidskapslar där snabbt nedtecknade betraktelser talar direkt till oss i nutiden.

– Det är över huvud taget spännande att se på gamla teckningar, eftersom de rymmer så mycket koncentration och intimitet. Vi har en samling blyertsteckningar från 1800-talet, vissa från sent 1700-tal, av unga kvinnor från borgerliga hem. Det är fantastiskt att hålla i en spröd blyertsteckning av en liten blomma från 1790-talet. En annan intressant ”samling i samlingen” är väggen med pärmar längst in i arkivet. De innehåller tidningsurklipp om svensk och lokal konst, kronologiskt uppdelade efter årtal.

Hur kommer det sig att Nordens enda renodlade teckningsmuseum ligger just i Laholm?

– Anledningen till att det finns ett teckningsmuseum i Laholm beror på lokala eldsjälar som lagt ned tid och engagemang i skapandet av ett museum. Initiativtagaren var konstnären, författaren och läkaren Björn Rosendahl som ansåg att teckningskonsten behövde värnas och lyftas fram. 1981 bildade han en sammanslutning vid namn Böllerupsakademin tillsammans med konstnären Hardy Strid och musikern Ingvar Neuman.

– Böllerupsakademin började aktivt samla på teckningskonst med ambitionen att starta ett museum. Drömmen blev verklighet och sommaren 1992 öppnade Teckningsmuseet i det gamla rådhuset på Stortorget i Laholm. 2007 flyttade verksamheten till nya lokaler i en om- och tillbyggd brandstation med vacker utsikt över Lagan. I byggnaden finns också en turistbyrå och ett kommunalt keramikmuseum som visar keramik från trakten.

–1992 bildades också vänföreningen samt Stiftelsen Teckningsmuseet med  representanter från Böllerupsakademin, Laholms kommun och Hallands konstmuseum. Det är stiftelsen som äger samlingen. Museet har drivits av stiftelsen, Hallands konstmuseum och nu sedan 2013 av Laholms kommun.

Vad har ni för planerade utställningar framöver (när pandemin tillåter vill säga)?

– Årets första utställning blir Ser du mig nu med Josefin Lindskog. I den möts vi av stora blyertsteckningar och skulpturala objekt. Med en självbiografisk utgångspunkt tecknar hon kroppar som delvis är dolda av tyger. Lindskog arbetar med kläder i skulpturala objekt, i väggfasta verk och installationer, som ett sätt att bearbeta frågor om kaos, kontroll, moderskap och makt. Ser du mig nu visas 27 mars–30 maj.

– Därefter, mellan den 19 juni och 26 september, visar vi Gestaltningar av sin tid – svensk modeteckning 1920–2020. Här bjuder vi på en fashionabel resa genom den svenska modeteckningens historia från 1920 fram till i dag. Med fördjupande texter, originalteckningar och trycksaker bjuds det på historia, estetik och tidsanda, det banbrytande och det vardagliga, i ett samlat grepp om den svenska modeteckningen. I höst kommer de två kanadensiska konstnärerna Matt Shane och Jim Holyoak till Teckningsmuseet på ett “artists in residence” i samarbete med Konst i Halland. Shane och Holyoak kommer att bo och arbeta här i Laholm under några veckor och i oktober öppnar deras utställning Walloways.

  Läs mer på Teckningsmuseet.